Regn idag igen... Aramis satte sig missmodigt i dörröppningen och kikade ut. Ska man eller ska man inte..?





Efter att med misstänksam blick och på avstånd, ha studerat damsugaren som väsnades och for fram så bestämde han sig till slut för att våga språnget och gå ut.

När jag lite senare skulle hämta in en matta från balkongen så hör jag ett högt jamande nedanför men han kommer inte upp.

Nyfiket tittar jag ned och Aramis kråmar sig och jamar högt... med en fågel i munnen. Nu struntar han fullständigt i regnet och sitter mitt ute på gräsmattan och är en lycklig jägare med sitt byte!



Jag tyckte dock inte att det var lika roligt så jag gick in och stängde dörren.

Efter ett tag så ville Arams in och i värmen. Han lade sig nöjt på rygg för att tvätta sig torr.



När jag gick förbi så visade det sig att jaktinstinkten fortfarande satt kvar och jag blev ett byte.



Jag ville nu inte var något byte så jag slingrade mig snabbt ur hans grepp.

Nu ligger han nöjd och sover i fönstret och det är väl lika bra det för nu öser regnet ned igen.

Ni har väl följt vampyrserien True Blood på tv 1, onsdagskvällar 22.00? Vampyrerna börjar bli accepterade i samhället men vill fortfarande helst ha människblod för att stilla sin hunger.

Lite läskigt är det ju att tänka sig någon hugga mig i halsen och begärligt sörpla i sig mitt blod! Viken tur att det bara är film...

Eller? Man börjar ju undra när man tittar ner och ser...



Hmm...Det är väl bara en katt?

Tänk om han går till anfall???



Jag ska nog se till att Aramis alltid får sin favoritmat i fortsättningen...

I morse föll då första snön i år. Mysigt tycker nog många. Nu blir det ljusare och julstämningen börjar smyga sig på. Man kan kura inne och tända ljus medan man kryper ner under en filt och dricker hett te som värmer i hela kroppen.

Några sådanda tankar hade nu inte Aramis. Han ville ju som vanligt ut så fort som möjligt! Jag öppnade dörren och Aramis sprang glatt fram med svansen piggt upprest. När han kom fram till dörren tvärstannade han. Vad var det som hade hänt??? Ute var det vitt och blött och det blåste hårda vindar. Skam den som ger sig tänkte Aramis och lade ören bakåt tryckta mot huvudet och tog ett steg ut. Tvärstannade dock och efter ett par sekunders betänketid så vände han och gick in igen.

När klockan började närma sig 18.oo på kvällen så gick det dock inte längre. Behoven tryckte på och han gick motvilligt ut...



Han jamade i protest hela vägen bort så länge jag stod ute.

Efter ca 30 minuter kom han in igen och lade sig i soffan bredvid mig.



Vi får se hur lång tid det tar innan han vänjer sig vid snön och vill vara ute som vanligt. Förra året tog det ett par veckor...